När jag har haft enneagramkurser och vi har tittat på horneygrupperna, så har vi ibland jobbar i grupper med de sociala strategierna – vad de är och vad de bidrar med till helheten. Och ofta händer samma sak.
Känner du till horneygrupperna? Det är den tre-gånger-tre-gruppering som Don Riso och Russ Hudson namngav efter den tyska psykoanalytikern Karen Horney. Hon identifierade i sin tur tre typer av sociala mönster: att gå emot, att gå till eller att gå bort från andra människor. Bland enneagramtyperna såg Riso-Hudson Trean, Sjuan och Åttan som ”gå emot”, Ettan, Tvåan och Sexan som ”gå till” och Fyran, Femman och Nian som ”gå bort ifrån”.
(En del upplever att de påtagligt avviker från sin ”tilldelade” horneygrupp eller ”sociala stil”, och det kommer jag att skriva mer om i ett nytt inlägg.)
Det här berättar om de olika gruppernas respons när någon tilltalar dem eller på något vis riktar sin energi åt deras håll. (Ofta en rent praktiskt respons, men nästan alltid på den neurologiska och energimässiga nivån.) När vi läser om den avvaktande gruppen ser vi att responsen här är att ta ett steg tillbaka. Det kan ske rent fysiskt, men det sker alltid energimässigt, eftersom dessa typer behöver utrymme för att bearbeta frågan, begäran, åsikten eller vad det nu handlar om. Först därefter kan de besluta hur de vill gå vidare.
Behov av utrymme och processtid
Det här kanske får de avvaktande typerna att låta långsamma, men det handlar inte nödvändigtvis om det. Dels kan processen förstås gå väldigt fort. (Det gäller alla typer; ibland är processerna subtila.) Men dessutom är de avvaktande typerna ofta mindre beredda att släppa ifrån sig halvfärdiga funderingar och fortsätta allteftersom. De vill hellre ha hela resonemanget och hela sin uppfattning klar redan innan de öppnar munnen. Samma sak kan gälla känslor; de kan behöva tid för att känna efter, låta saker och ting mogna. Men när det mognat klart kanske de är mycket klarare över sin situation än någon annan (eller inte, såklart 😉).
Poängen är att vi fungerar olika.
Så, på kurserna har grupperna ibland fått reflektera över vad respektive grupp bidrar med till helheten. Och det som händer är att de avvaktande typerna (och ibland även de andra) har svårt att se vad den här gruppen tillför. Deras egenskaper och färdigheter tycks så ”negativa”. Inte i betydelsen ”dålig”, utan i den meningen att någonting försvunnit snarare än kommit till.
Ett viktigt ”ingenting”
Och ja – som bidrag till helheten är det väldigt lätt att missa sådant som rymd och tomhet. Rymd är ju, bättre allt kommer omkring, ett ”ingenting”. Om någon ger ”ingenting”, då har han väl inte bidragit med något?
Hrm. Ett universum utan tomrum skulle vara en meningslös, oändligt kompakt klump av materia. Och med enbart bestämd och ansvarstagande aktivitet skulle det inte finnas någon plats att tänka, känna eller bearbeta.
För att någonting alls ska kunna utvecklas, växa och mogna krävs det utrymme. Det krävs tomhet, och stillhet, och det är ofta den avvaktande gruppen som bidrar med de komponenterna. Det krävs såklart ett visst mått av inre förankring hos dem för att lyckas med det. Eller (eller helst ”och”) det behövs lite öppenhet hos de icke-avvaktande typerna för att inte bara pressa på. Det är ju svårt att tvinga på någon tomrum.
Men vi behöver tomrum – pauser, stillhet och utrymme för reflektion – så oerhört väl i vår värld idag. Våra Nior, Femmor och Fyror har en värdefull gåva att dela med sig av. Tack 🧡