Den adaptiva instinkten kallas ofta den ”sociala” instinkten — men det handlar inte om att ”vara social”, umgås med människor eller gå på fester. Det vill säga, när vi gör sådana saker är den adaptiva instinkten förstås inblandad — men den används också till mycket mer lågmälda och finstämda saker. Framförallt handlar den om medveten om andra och förmågan att anpassa sig.
Vad tillför den adaptiva instinkten?
Den här instinkten hjälper oss att förhålla oss till, lyssna in och förstå andra människor. Den mest grundläggande funktionen är faktiskt att ta hand om nästa generation — att mata, sköta och lära de unga så att de kan utvecklas till vuxna individer och till sist ta hand om sig själva. Men det är förstås bara en del av nyttan. Den adaptiva instinkten hjälper oss också att upprätta och upprätthålla relationer, både med en person i taget, med mindre grupper och med större gemenskaper. Titta bara på en myrstack — eller, förstås, vilken sammankomst som helst med hela tjocka släkten — och du får snart se prov på dessa funktioner hos den adaptiva instinkten.
Medan den självbevarande instinkten ser till att vi överlever från dag till dag och den sexuella instinkten skapar genetisk variation och får oss att utmana oss själva på olika sätt, är den adaptiva instinkten helt avgörande för hur vårt samhälle ser ut. Faktum är ju att själva samhället som instans inte skulle existera utan den, eftersom det är ett uttryck för just den här drivkraften.
Vad händer när vi försummar den adaptiva instinkten?
Som namnet antyder handlar den här drivkraften förstås också om anpassning. När den är relativt svag hos någon kanske vi har svårt att anpassa oss till andra och till det sammanhang där vi befinner oss — inte för att vi är envisa eller rebelliska, utan för att det kanske är svårt för oss att korrekt tolka det som vi kanske vill eller behöver anpassa oss efter. Det kan vara en utmaning att träffa och interagera med nya människor och/eller hålla kontakten med dem vi redan känner. Det kan också hända att vi inte med lätthet identifierar oss med något större sammanhang och att vi finner det svårt — eller ointressant — att hitta en känsla av tillhörighet.