Den sexuella instinkten har att göra med vår känsla och vårt intresse för att utforska det som ligger snäppet (eller ett bra snäpp) utanför tryggetszonen. Det handlar alltså inte bara om sexualitet här — även om det förstås ingår — utan om aktivering av nervsystemet.
Vad tillför den sexuella instinkten?
För människan, liksom för alla andra organismer, är det uppenbart vad den här instinkten har för syfte idag: den håller arten vid liv. Men efter som vår fortplantning dessutom innebär konkurrens, attraktion och aktiva val, så erbjuder den dessutom genetisk variation och, därmed, evolution. Och det är inte bara för arten som helhet som den sexuella instinkten bidrar till utvecklingen. Även på individnivå behöver vi den för att expandera och utvecklas bortom vad som redan är inprogrammerat i våra gener.
Vad händer när vi försummar den självbevarande instinkten?
Utan den sexuella instinkten skulle det vara mer lockande att hålla oss på den säkra sidan och undvika att förirra oss alltför långt utanför den utveckling som redan programmerats in i vår biologiska läroplan. Men precis som när det gäller den självbevarande instinkten finns det ingen som fullständigt saknar den här drivkraften; alla har den, även om vi kanske använder den med olika uttryck eller i olika hög grad. Om den är förhållandevis svag hos oss kan det göra att vi helst undviker att lämna tryggheten till förmån för nya upptäckter, och vi kanske inte är särskilt förtjusta i tanken på att överge komfortzonen till förmån för det okända.