Hur hittade du din dominerande personlighetstyp — den energi, essentiella kvalitet och grundläggande rädsla som är starkast hos dig? Många läser böcker och ”ser” sig själva direkt, och andra behöver forska lite mer innan det landar. För mig blir Enneagrammet relevant först när man förstår de olika energierna inifrån. Igår såg jag ett facebookinlägg där en person ville ha hjälp att hitta sin typ. Han la ut lite teorier och information om sig själv på facebook och frågade folk vad de trodde och tyckte. Diskussionen som uppstår efter sådana inlägg blir ofta långa och handlar förstås lika mycket om jämförelser (i regel med offentliga personer som ingen av de inblandade känner personligen och som inte sällan är från andra århundraden) som om personen som ställde frågan (som de inte heller känner). Och vad är poängen med det?
Om du inte lärt dig tillräckligt mycket om Enneagrammet för att känna igen dig har du ju ändå ingen nytt av att någon annan talar om för dig vad (de tror att) du har för personlighetstyp. (Om det är ”typningen” du är ute efter snarare än förståelsen avslöjar det ju också att du vill ha ett kategoriseringsystem, inte verklig inre utveckling.)
Om du ännu inte har förstått tillräckligt mycket om de olika typerna för att kunna känna var du hör hemma — slappna av. Fortsätt att utforska. Den djupare upptäcktsresan (i både dig själv och Enneagrammet) är det mest värdefulla du kan ägna dig åt, både innan och efter det att du känner igen din dominerande energi. Och den resan måste innefatta passager utanför den mentala sfären. Du måste uppleva — vilket många glömmer och försöker ersätta med teoretisk kunskap. Kunskap och information är bra, men när vi glömmer bort att förankra teorin i upplevelsen blir teoretiska diskussioner lite som att debattera smaken på ost utifrån hur länge och under vilka omständigheter den lagrats. Både när det gäller Enneagrammet och om vi pratar om ost behöver vi minnas hur mycket information vi kan få genom att faktiskt smaka.
Oavsett om det är Enneagrammet eller en ost man ska beskriva är det förstås till hjälp med teoretiska begrepp. Dessutom tycker de flesta att den mentala förståelsen är intressant, och det är både roligt och berikande. Men varken den som beskriver eller den som tar del av beskrivningen kan göra det tillfullo utan en inre upplevelse av det beskrivningen söker förmedla.
I utbildningen Egobitar binder vi ihop teorin och upplevelsen. Den teoretiska förståelsen för Enneagrammet förmedlas via webinarier och böcker. Självkännedom och inre utveckling kommer i form av Levande kraft-kurserna. Och den personliga förstahandsupplevelsen av Enneagrammets olika energier finns under de praktiska enneagramdagarna.
Just nu är det precis vad som väntar — några dagars djupdykning i de olika facetterna av den inre energin med våra Egobitardeltagare. Sweet ♥
Cissi, Jag håller med fullkomligt. Enneagrammet är ju en hjälp att få ord på det där svårbeskrivna som vi känner inombords, som styr oss oavsett vi vill eller ej. Och då är det ju rätt meningslöst att veta att jag är en siffra i en modell. Jag har utbildat i Enneagrammet i många år och var nog i början rätt styrd av de beskrivningar jag lärt mig. Men bestämde mig för att invänta personens egen känsla och insikt för vilken typ hen var. Ibland blev det så klart lite tokigt men oftast, då jag trodde det var fel, så visade det sig att det var jag och min kunskap som behövde uppdateras. Det har varit helt fantastiskt att få möta alla dessa olika varianter av typerna, och faktiskt tvingas inse att det där yttre som vi har så lätt för att sätta ord på, skymmer sikten för det mer obeskrivbara som ligger där inombords. Jag märkte också att då jag släppte mina förutfattade meningar så blev typerna ännu tydligare. Jag är så glad att du jobbar vidare med att lära ut denna urhäftiga modell, så himla klok och användbar!