Linjerna inne i cirkeln

Linjerna eller pilarna inuti cirkeln betecknar hur de nio olika typerna påverkas av olika yttre och inre omständigheter. Linjernas sträckning beror på enneagrammets matematik. Det är inte alla som fascineras av siffrornas magi, men om du är lagd åt det hållet kan den matematiska bakgrunden skänka ett mystiskt djup åt det redan fängslande systemet.

En kort redogörelse för vad linjerna representerar hittar du under beskrivningen av respektive personlighetstyp. Men linjerna kan även visa oss andra saker om människans personlighet överlag, och dessutom ge extra djup åt var och en av personlighetstyperna. Linjernas sträckning visar fem olika beteendetendenser hos varje personlighetstyp. De olika områden som tendenserna påverkar är:

Men linjerna säger inte bara något om respektive typ – de representerar även utvecklingstendenser hos det mänskliga medvetandet överlag. (Dessa tankegångar är influerade av Sandra Maitris The Spiritual Dimension of the Enneagram. Det är dock ingen komplett redoförelse för Sandra Maitris resonemang – den som är intresserad av hennes infallsvinkel hänvisas till hennes utmärkta bok. Resonemanget är inte heller oförenligt med Riso-Hudsons infallsvinkel, utan de båda perspektiven kompletterar utan att motsäga varandra.)

Redan vid en kort anblick ser vi att linjerna i cirkeln bildar två slutna system – ett för de primära typerna och ett för de sekundära typerna. De primära typernas slutna system inkluderar bara tre punkter – TreanSexan och Nian.

De tre primära typerna representerar kärnpunkterna i respektive triad – den känslomässiga triaden (Trean), den intellektuella triaden (Sexan) och den instinktiva triaden (Nian). Rörelsen från Nian till Sexan, från Sexan till Trean etc  representerar en ökad obalans och desintegration. Man kan säga att varje punkt utgör en reaktion på och ett försök till lösning av de problem som den tidigare punkten skapat. (Det betyder inte att Sexan är en mindre ”utvecklad” personlighetstyp än Nian eller att Trean som typ på något vis är sämre eller mindre integrerad än Sexan. Här avser man ett större sammanhang, inte en personlig nivå.)

Treans aktivitet och ansträngningar inte tycks bära frukt ökar stressen, och tendensen att glömma bort sig själv och sin kontakt med sitt inre väsen (som kännetecknar punkt Nio) blir allt starkare. Men känslan av fragmentering och rädslan för utanförskap hos punkt Nio leder i sin tur vidare till Sexans rädsla, ängslighet och osäkerhet. Detta leder i sin tur vidare till utvecklandet av en falsk personlighet – vilket representeras av punkt Tre. (Var i triangeln vi börjar den här nedåtgående spiralen spelar ingen roll.)

Enneagram_plain-291x300

Det andra slutna linjesystemet sammanbinder de sekundära typerna – EttanFyranTvåanÅttanFemman och Sjuan.

De sex sekundära typerna utgörs av de tre paren flyglar som utgår från de primära typerna. (Nians flyglar är Åttan och Ettan, osv.) Serien 1-4-2-8-5-7-1 [etc] visar också på en serie reaktioner som representerar ökad obalans och desintegration. Om vi börjar vid punkt Ett (och även här är det irrelevant varifrån man börjar) kan vi se att Ettans känsla av bristande perfektion – och de fruktlösa försöken att skapa perfektion där perfektion tycks omöjlig – naturligt leder vidare till den hopplösa längtan och känslan av utanförskap och övergivenhet som representeras av punkt Fyra. När Fyran i sin tur misslyckas med att återknyta kontakten med sin inre essentiella källa framstår förflyttningen till punkt Två som en lösning. Där riktas fokus utåt i stället för inåt – åt det håll där det verkar som om det kanske trots allt skulle kunna gå att finna ”sig själv” genom att vara något för andra. Tvåan tror att detta är lösningen, och gör vad som helst för att vara andra till lags och vinna deras gillande.

Reaktionen på att ständigt överlämna sitt egenvärde till andras godtycke och försöka smickra och hjälpa sig till kärlek kommer vid punkt Åtta, där allt hopp om att någon annan ska göra oss lyckliga är ute och var man får klara sig själv. För Åttan står det enda hoppet till att dominera, sätta sig i respekt och kontrollera andra efter bästa förmåga – vad som helst för att inte, som var fallet vid punkt Två, bli utlämnad åt andras vilja och kontroll. Kärleken tycks ju ändå inte lösa något, och Åttan vill inte slösa tid på rosenröda fantasier som ändå inte går i uppfyllelse. Men även Åttans taktik visar sig fruktlös, och reaktionen – efter så mycket stress, kamp och ilska – kommer vid punkt Fem, i form av avvaktandehet och girighet. Man kanske ändå klarar sig bäst i avskildhet, så att dra sig tillbaka och hålla hårt i sina egna ägodelar framstår som det bästa alternativet. Det intensiva engagemanget vid punkt Åtta lönade sig ändå inte, och Femmans distanserade iakttagande känns som en sval oas efter stridens hetta. Kunskap är makt, och mentala strategier och teorier känns som ett tryggt område, men ju mer detta mönster djupnar, desto mer splittring och längtan efter stimulans uppstår, och rörelsen till punkt Sju från Femmans ödelagda tomhet framstår som lösningen. Vid punkt Sju föds planer, projekt och konstant aktivitet, och så småningom leder det till en känsla av hur det hela skulle se ut om det vore perfekt – och där är vi tillbaka vid punkt Ett.